Aktuellt




Historia

Denna historik har Klubbens förre sekreterare under många år Bengt Liwång nedtecknat, till klubbens 75 års fest.

Så började det
Den Första Omdaningen
Sillfrukosten som blev en grillfest
Allans sjösättning
SBK och seglarna
Den Stora Omdaningen
Kungligt besök
Stora bryggan byggs om
SBKs byggnader
SBKs historia i sammanfattning

Så började det

Ett antal båtägare i “Skärsätra med omnejd” tyckte att deras båtluffande tillvaro borde få en fastare form. Den 14/10 1930 träffades fjorton båtägare i biblioteket i Bergsätra. Förmodligen kände de redan varandra väl. Hjalmar Thörnblom valdes till Skärsätra Båtklubbs första ordförande, en post som han med heder förvaltade i många år. Sekreterare blev B.Jonsson, kassör Arvid Karlsson och hamnkapten O.D.Karlsson. Årsavgiften fastställdes till två kronor och medlemskort nr 1 skrevs som sig bör ut till ordföranden. Årsmötena hölls vid den tiden på biografen Röda Ugglan i Bergsätra.

Man började snart med att iordningställa området vid Sveavägens slut och Centralbryggan till ett båtklubbsområde. Flaggstång, vagnar och annan materiel anskaffades och en slip iordningställdes, allt genom eget arbete och ekonomiska uppoffringar. Första årets vinteruppläggning kostade sex kronor för en femmetersbåt, med 25 öres tillägg för varje meter. 1934 hade klubben 66 medlemmar och området inhägnas med ett enklare staket. Platserna vid bryggan kostar tio kronor för en 2,5 m plats och tolv kronor för en 3 meters. 1935 ansluter sig klubben till Lidingö Båtförbund. 1936 utreder man bensinförsäljning nere vid klubben, elektrifieringen har börjat och skåpraden byggs till för att klara fler medlemmar. Frågan om nytt klubbhus utreds igen, och barackerna från flygspaningstornet i Bergsätra har fått en ny uppgift när SBKs klubbhus står klart 1947.

Den Första Omdaningen

Den Första Omdaningen är en period om knappt 10 år just efter kriget, då kraven från medlemmarna och de allt större båtarna, upp till sju meters längd var inte ovanligt för en vanlig motorbåt. Ett par “smackar”, ombyggda fiskebåtar, fanns också i klubbens eskader i början på 50-talet. Den Första Omdaningen börjar med uppförandet av det nya klubbhuset som står färdigt 1947. En riktig slip med räls anläggs, det kan antas att rälsen är överskottmateriel från Södra Banan då flera klubbmedlemmar var anställda där. Vagnar och annan materiel tillverkades efter eget huvud med material som man man kunde komma över billigt. Bland klubbmedlemmarna fanns många hantverkare. Till slipen hörde pålade bryggor som gick ut i vattnet på ömse sidor om rälsen. Öster om de två slipbryggorna byggdes ytter-ligare en brygga. Mellan den östra bryggan och en slipbrygga monterades en motorlyft med lyftblock på en traversbalk så motorer smidigt kunde lyftas i och ur båtarna. Med gummihjulsvagnar som vid upptagning och sjösättning var surrade på den rälsburna slipvagnen kunde båtarna säkert förflyttas till sina uppläggningsplatser på hamnplanen. “Smackarna” pallades upp på rälsen under vintern eftersom de var för tunga för förflyttning på land. Med färdigställandet av verkstaden 1953 hade klubben genomgått en modernisering som stog sig ända in på 80-talet.

Sillfrukosten som blev en grillfest

På trettiotalet när klubben bildades var möjligheten till långa färder begränsad. Semestern var kort, man jobbade större delen av lördagen och båtarna färdades inte med någon större hastighet, fem till sju knop kunde nog anses normalt. En utfärd till Saxarfjärden var en ordentlig tur. Viken på Storöns nordöstra hörn hade fallit SBKarna i smaken och 1935 beslutade man på ett årsmöte att arrendera området för 50 kr/år av bonden på ön. På denna plats började man träffas för sillfrukost, d.v.s. man for ut på lördagkväll och hade sedan på söndag morgon en gemensam sillfrukost på berget med snaps och alla tillbehör. Denna “spontana” sillfrukost utvecklades snart till uppskattat årligt klubbevenemang som dock p.g.a. bränslebrist fick göra uppehåll under krigsåren. Under denna period hyrde man i stället AGA I för utfärder i skärgården. Efter kriget återupptogs traditionen med sillfrukost på Storön. Träffen utvecklades och kom att innehålla spel och lekar på en stor äng 50 m upp på land. Denna äng hölls öppen av bondens kor men är numera igenväxt. Men nya tider kräver nya seder och 1972 har man på försök en grillfest på lördag kväll i stället för sillfrukost på söndag morgon. Detta arrangemang slog väl ut och det har blivit grillfest i några olika skepnader, med helstekt gris eller entrecote, och nu är vi tillbaka på berget igen med lekar och spel då ängen vuxit igen i brist på kor.

Arrendet har sedan länge upphört, men dubbarna i berget sitter kvar som ett tecken på Storöns anknytning till SBKs historia.

Allans sjösättning

Detta hände i början på 50-talet. Allan var en båtintresserad person. Han hade ingen båt, men syntes ofta på båtklubben, umgicks med medlemmarna och var framför allt mycket hjälpsam. Var det någon som behövde ett handtag med att skrapa eller måla, knacka rost eller reparera en motor, så fanns Allan alltid till hands. Efter ett antal år så fick Allan möjlighet att skaffa sig en egen båt. På våren 1955 innan den första sjösättningen fick Båten naturligtvis den bästa omvårdnad som tänkas kunde. Eftersom Allan gjort sig känd bland alla klubbmedlemmarna och hjälpt dem med allehanda ting, bestämde man sig för att överraska honom med en riktig sjösättning. Några dagar före sjösättningen satte klubbmedlemmarna in en annons i Lidingö Tidning: “Allan bjuder till sjösättning”. När det var dags för sjösättning var alla där för att hjälpa till.

En talarstol hade iordningställts, klubbens ordförande, Erik Zetterlund iförd hög hatt, höll ett sjösättningstal och önskade Allan och hans båt lycka och välgång på de sju haven. Efter sjösättningen var det dukat till långbord för en riktig fest på uppläggningsplanen. Traditionen med fest vid sjösättning och upptagning finns fortfarande kvar. Båtägarna tar med sig ”mackor och dricka” som efter sjösättning och upptagning dukas upp i klubbhuset. Slipförmännen som blir bjudna på kalaset som tack för sin insats tar ton vid första visan och sjunger:

Hej Skärsätragubbar slå i glasen
XX båtar vi satt i sjön
och mat och brännvin vi får i lön

SBK och seglarna

SBK var vid begynnelsen en renodlad motorbåtsklubb.Vid bryggan och på svaj utanför centralbryggan kunde på 50-talet ses enstaka segelbåtar. Ägarna till dessa båtar var medlemmar i SBK, men båtarna vinterförvarades på andra klubbar bl.a. Tolvan. På sextiotalet gör seglarna sitt intåg i klubben på allvar. En djärv medlem undrar om det går att ta upp en folkbåt i klubben, det visar sig gå och en särskild vagn för segelbåtar beställs för att underlätta hanteringen. Denne djärve medlem, Jan Ahladsberg, blir sedermera klubbens första seglande ordförande. 1962 bildas jolle-sektionen, numera småbåtssektionen. Sektionen formas av ett antal aktiva ungdomar som framför allt seglar segelkanoter. Jolledäcket vid stora bryggan byggs och sektionen arrangerar även kappseglingar i mitten på sextiotalet. Klubbens slip vilade i vattnet på en bergklack som begränsade djupgåendet för upptagning av segelbåtar till ca. 1,3m. Antalet segelbåtar ökade snabbt då klubbens kanotseglare skaffade sig större båtar i slutet på sextiotalet och nådde en segelbåtsandel på 25-30%, en nivå som gäller än idag. När den nya lyftkranen togs i bruk 1986 underlättades livet för seglarna som tidigare vissa vårar kunde bli kvar på land i väntan på högvatten. Lyftkranen medger ett större djupgående som numera begränsas till ca. 1,5m beroende på hanteringen på land. Hösten 1988 beslöts om inköp av en ny segelbåtsvagn (nuvarande) som levererades våren 1989. Styrelsen beslöt 1965 att Lidingö-Bodals Sjöscoutkår skulle antagas som medlem och få ha sina båtar i SBK. Denna verksamhet har med tiden vuxit och Sjöscoutkåren utgör nu ett livaktigt och dominerande inslag i klubbens småbåtssektion.

Den Stora Omdaningen

Den Stora Omdaningen är en period om ca. 10 år då det mesta på klubbområdet förändras. Den Stora Omdaningen har sin början hösten 1983 när Kommunen meddelar sina planer på att anlägga en strandpromenad längs vattnet på klubbens område, och kan anses vara avslutad när klubbhustillbygget är klart 1994.

Våren 1985 tecknas ett avtal mellan klubben och kommunen som reglerar de ingrepp som anläggande av en strandpromenad medför. Klubbens slip, som korsade den planerade strandpromenaden kunde inte vara kvar. Jollesektionens stuga som låg vid jolledäcket på stora bryggans västra sida måste rivas, liksom klubbens mastskjul i sydvästra hörnet av klubbområdet. I avtalet med Kommunen fastställdes att Kommunen, som kompensation för att slip och mastskjul måste rivas, skulle bekosta och utföra ett betongfundament för en fast kran samt material till ett nytt mastskjul, men klubben skulle ansvara för konstruktion och uppförande av mastskjulet. Klubbens område kom att växa österut samt med en utfyllnad för kran och jolle-sektion som kompensation för markytor som förlorades på södra och västra sidan av klubbområdet. Vintern 1985-86 var klubbens båtar upplagda väster om det nuvarande klubbområdet, för att ge plats för byggtrafiken i samband med byggandet av strandpromenaden och utfyllnader av klubbområdet. Kommunen ville även riva hela stora bryggan, men efter förhandlingar beslöts att inre delen skulle behållas och rustas upp, och de yttre delarna ersättas med pontoner, detta innbar en utökning av antalet bryggplatser. Dessa bryggplatser kom väl till pass för MKT, “Tolvans”, medlemmar.

Under våren 1986 pågick arbetet febrilt med att få anläggningarna klara till säsongsstarten. Installationen av lyftkranen blir försenad och de två första sjösättningarna denna vår får utföras med mobilkran. För klubbmedlemmarna blir våren dubbelt svår, dels har omständigheterna på den provisoriska uppläggningsplatsen inte varit de bästa, dels är det mycket arbete som klubben har ansvar för. Kommunen iordningställde fundament för en kran, men klubben hade ansvaret för inköp och installation av kran och kringutrustning. Byggandet av konsolbryggorna och gjutning av betongdäcket vid kranen utfördes av klubbmedlemmarna och krävde många arbetspass. Arbetet med mastskjulet startade i september 1986 och blev precis klart innan den första snön kom. I samband med anläggandet av strandpromenaden söder om AGA blir MKT, “Tolvans”, arrendeavtal uppsagt. Tolvan var belägen med uppläggningsplatser vid AGAs södra gräns öster om Larsbergs-bryggan, samt förtöjningsplatser på bägge sidor om Larsbergsbryggan. Väster om denna hade man förtöjning vid en egen ponton. Det belöts att att alla lediga brygg-platser i SBK i första hand skulle erbjudas medlemmar i Tolvan, samt att användbar utrustning skulle överföras till SBK. Från Tolvan har SBK fått Hystern, lilla pontonen och mastkranen. Mastkranen fraktades till SBK liggandes på bojekan en stilla vårkväll. Tolvans ponton, SBKs lilla ponton kom till sin nuvarande förtöjningsplats på SBK våren 1989, efter att ha varit uthyrd ett par år som vågbrytare vid Fjäderholmarnas restaurang.

Kungligt besök

Sveriges Konung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia gjorde som en del av sin Eriksgata ett besök på Lidingö den 3:e september 2003. SOYA III, Walleniusrederiets första båt, som transporterade det kungliga sällskapet från Lidingöbro till Skärsätra Båtklubb lade till vid kranen. Trots fartygets ringa djupgående på 1,5m var tilläggningen en utmaning för fartygets kapten. Anledningen till besöket i Skärsätra Båtklubb var att Kungen och Drottningen skulle besöka Raul Wallenbergs minnesmärke i Kappsta. Vid ankomsten till klubben möttes sällskapet av en mottagningskommité med musikkår och barnkör.



Stora bryggan byggs om

Stora bryggan (Centralbryggan) var anledningen till att båtklubben bildades på detta ställe och har alltid intagit en central plats i klubbens tillvaro. Bryggan är mycket gammal och efter kriget fram till den överenskommelse som gjordes i mitten på 80-talet mellan Lidingös båtklubbar och Staden underhölls bryggan av klubben. På grund av bryggans ålder orsakade isen varje år skador på pålarna som måste åtgärdas. Reparationer skedde med gamla telefonstolpar som Staden tillhandahöll och som klubbmedlemmarna med förenade ansträngningar tryckte ner i leran för att förhindra att den skulle rasa.

I samband med att pontonerna tillkom våren 1985 revs yttre delen av bryggan, Staden ville riva hela bryggan men klubben agerade för att del av bryggan skulle behållas då det ringa djupet nära stranden skulle göra det svårt att komma långt in med pontonerna och klubben skulle förlora en del platser. Med det nya avtalet blev Staden ansvarig för reparationerna av bryggan som hölls på en så låg nivå som möjligt. I början på det nya seklet var bryggan i så dålig kondition att något drastiskt måste göras.

Lösningen blev att riva hela bryggan och slå ner nya pålar och bygga ett nytt bryggdäck, samband med detta blev bryggan också smalare än vad den varit tidigare. Vintern 2003-04 kom en stor pråm in i hamnen som med sin hydraulkran ryckte upp de gamla stolparna och tryckte ner nya dubbelt så långa stolpar. De nya stolparna har givit bryggan en stadga som vi tidigare aldrig upplevt och detta innebär att bryggan kommer att kunna tjäna klubben i många år framöver.



SBKs byggnader

Under klubbens nu Sjuttioåriga historia har anläggningarna succesivt utökats och förbättrats. Vad man kan förstå fanns Centralbryggan som en allmän brygga vid tiden för klubbens bildande och kom sedemera att annekteras som en anläggning tillhörande klubben (även om Staden har ansvaret för bryggan och vi fortfarande arrenderar bryggplatser från Lidingö Stad). Klubbens första egna byggnader var skåpen som tillkom snart efter klubbens bildande, samt ett litet klubbhus stort som en “friggebod”, vid infarten till klubbområdet. En provisorisk slip måste ha anlagts tidigt i början på 30-talet för att ersättas av en ny slip 1952 som i sin tur ersattes av lyftkranen 1986. Det nya klubbhuset stod klart 1947. Det ”nya” klubbhuset finns fortfarande kvar som den norra delen av nuvarande klubbhus och var ursprungligen en militärbarack som under kriget använts som förläggning vid flygspaningstornet i Bergsätra. Baracken som var monterbar, flyttades i delar och uppfördes på sin nuvarande plats på klubbens område. Verkstaden byggdes 1953. I anslutning till verkstaden mot sjön fanns två pumpar, en för bensin och en för fotogen. Strandlinjen gick tidigare ca. 10-15m söder om verkstaden varför det gick att tanka direkt i båten om man förtöjde vid slipen. Utrymmet i verkstadens södra ände kallas “affären” och där hade den klubbmedlem som skötte försäljningen av bensin och läsk sitt kontor. Bensinförsäljningen upphörde i mitten på 70-talet. Toaletthuset byggdes 1973-74. Det nuvarande mastskjulet som uppfördes 1986, ritades av klubbmedlemmen Stig von Huth. När mastskjulet var klart, fortsatte Stig med ritningarna till truckgaraget till Hystern som SBK fått från Tolvan. Truck-garaget färdigställdes 1990. En utvidgning av klubbhuset har diskuterats i många omgångar varför det föll sig naturligt att Stig efter truckgaraget fortsatte med ritningar till ett klubbhustillbygge, som kom att stå klart 1994. Betänk att allt detta arbete är gjort på frivillig väg av klubbens medlemmar.

SBKs historia i sammanfattning

  • 1930 den 14 oktober, klubben bildas
  • 1930-35 Skåpen och det första klubbhuset byggs
  • 1935 Klubben ansluter sig till Lidingö Båtförbund
  • 1947 Det nya klubbhuset står klart
  • 1948 Klubbområdet är till större delen el-och vattenanslutet
  • 1952 Ny slip anläggs
  • 1953 Verkstaden byggs
  • 1962 Småbåtssektionen bildas och jolledäcket vid stora bryggan byggs
  • 1973-74 Toalettbyggnaden uppförs
  • 1985 Slipen rivs
  • 1985-86 Yttre delen av stora bryggan rivs och ersätts med pontoner
  • 1986 MKT, “Tolvan”, integreras med SBK
  • 1986 Ny mastkran och Hyster från MKT, “Tolvan”
  • 1986 Lyftkranen anläggs
  • 1986 Nytt mastskjul byggs
  • 1990 Truckgaraget byggs
  • 1991 Klubben köper en dator för ekonomi- och medlemsadministration
  • 1994 Klubbhustillbyggnaden klar
  • 2003 Kungligt besök
  • 2003-04 Stora bryggan byggs om


Webansvarig: Johan Fredriksson