En regnig tur i skärgården
Datumet var satt. Torsdagen den 26 augusti skulle nye SBK-medlemmen Wayne Boswell och jag ut i skärgården, gärna så långt ut som möjligt. Kanske ända ut till Svenska Högarna? Vi kom iväg men ack så det regnade och en nordostlig kuling gjorde knappast resan mysigare.
Förväntansfulla och med välfyllt kyl- och barskåp kastade vi loss på utsatt tid från SBKs hamn. Sjöräddningens utmärkta väderapp ”Kustväder” visade rött längst upp i appen: ”Kulingvarning Norra Östersjön, NO 14-17 m/s”. Efter att ha läst det meddelandet kändes det sådär att behöva ge sig ut på, i stort sett, öppet hav. Östersjöns krabba och korta sjö i en kuling är inget man söker upp frivilligt. Så det blev varken Björkskär, Stora Nassa eller Svenska Högarna.
Däremot blev det en hel del annat som gjorde vår resa i Stockholms skärgård, några regniga och blåsiga dagar i slutet av augusti, skönt minnesvärda.
Vid Träskö-Storö kom en räv förbi och undrade säkert vad vi gjorde där.
Vid Bockö-Storö öster om Möja hittade vi en väl skyddad naturhamn där Navigationssällskapet arrenderar ett område i den sydostliga delen av Västerviken. Sällskapet har här borrat fast ett flertal bergsöglor och även skyltar på träd att området tillhör ”Navis”. Några andra båtar syntes inte till och det blåste som attan i trädkronorna ovanför oss så vi hoppas att vi är förlåtna trots att vi inte är medlemmar.
Att ligga i båten och höra regnet smattra kan bli långtråkigt, så när det lättade upp begav vi oss på upptäcktsfärd. Målet var en sjö någon kilometer bort. I snårskogen kom vi både fram och tillbaka även om priset var, vilket vi upptäckte två dygn senare, sammanlagt fem fästingbett. Detta trots regnställsbyxor och stövlar. Foto: Waynes självutlösare (vilken det tog en del möda att förstå sig på).
Fin bild på ett träd som sydafrikanen Wayne tog. Själv är det lätt att bli lite hemmablind för det fina i svensk natur.
Att bada i 15-gradigt vatten och regn är toppen.
Någon fisk blev det inte men pulverkaffet smakade gott.
Seglarhotellet i Sandhamn som det såg ut en mulen dag i augusti 2021.
Kungliga svenska segelsällskapets klubbhus som det såg ut strax efter invigningen 1871.
Stora lyxiga (eller ska vi kalla dem vräkiga) motorbåtar tar över allt mer i dagens Sandhamn.
Men de fanns även i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. (När jag hämtade hem bilden från nätet trodde jag först att det var Kung Oscar II:s jakt ”Drott” som låg vid Sandhamns brygga. Men så blev jag tveksam, ”Drott” hade två skorstenar och rak stäv. Jakten på bilden har en skorsten och klipperstäv. Kanske någon av SBKs medlemmar vet, i så fall skicka ett mail. Annars är det nog lättast att fråga kaptenen på Astrella, tillika SBKs ordförande Lasse Östervall. Han borde veta.)
Norska R12-an ”Vema III” låg väl förtöjd vid den andra bryggan och på så sätt kan man väl säga att hon försvarade segelbåtarnas glansdagar i Sandhamn.
En annan bild hämtad från nätet. Riktig så här kallt var det inte när vi var där. Sandhamns värdshus har funnit sedan 1672 och menyn från 1700-talet bestod, enligt tidningen Mitt i, av ”saltströmming, saltat kött och potatis. Någon gång sälkött eller palt gjord på sälblod. Maten sköljdes ner med brännvin och öl. Till kvällsvard kunde det bli rågmjölsgröt med kärnmjölk eller kanske så kallad grötväta, alltså sirapsvatten med ättika.” Menyn har ändrats sedan dess kan Wayne och jag gå i god för. Biff Rydbergaren var riktigt bra…
…och sköljdes ner med en öl på Seglarhotellet, före detta KSSS klubbhus.
Med andra ord, en fin tur i Stockholms skärgård, trots regn och och kuling.
