SBK genom tiderna
”Den 14 oktober 1930 träffades 14 båtägare i biblioteket i Bergsätra. Förmodligen kände de redan varandra väl.”
Så inleder SBK:s vice ordförande Bengt Liwång sin historik över klubbens nu drygt nittioåriga historia.
Så började det
Ett antal båtägare i “Skärsätra med omnejd” tyckte att deras båtluffande tillvaro borde få en fastare form. Den 14 oktober 1930 träffades 14 båtägare i biblioteket i Bergsätra. Förmodligen kände de redan varandra väl.
Hjalmar Thörnblom valdes till Skärsätra Båtklubbs första ordförande, en post som han med heder förvaltade i många år. Sekreterare blev B.Jonsson, kassör Arvid Karlsson och hamnkapten O.D.Karlsson. Årsavgiften fastställdes till två kronor och medlemskort nr 1 skrevs som sig bör ut till ordföranden. Årsmötena hölls vid den tiden på biografen Röda Ugglan i Bergsätra.
Man började snart med att iordningställa området vid Sveavägens slut och Centralbryggan till ett båtklubbsområde. Flaggstång, vagnar och annan materiel anskaffades och en slip iordningställdes, allt genom eget arbete och ekonomiska uppoffringar.
Första årets vinteruppläggning kostade sex kronor för en femmetersbåt, med 25 öres tillägg för varje meter. 1934 hade klubben 66 medlemmar och området inhägnades med ett enklare staket. Platserna vid bryggan kostade tio kronor för en 2,5 meter bred plats och 12 kronor för en tre meters. 1935 anslöt sig klubben till Lidingö Båtförbund. 1936 utredde man bensinförsäljning nere vid klubben, elektrifieringen hade börjat och skåpraden byggdes till för att klara fler medlemmar.
Frågan om nytt klubbhus utreddes igen, och 1947 hade en barack från flygspaningstornet i Bergsätra fått en ny uppgift – den flyttades till hamnområdet och blev SBKs nya klubbhus.
Den första omdaningen
”Den första omdaningen” är en period om knappt tio år just efter kriget. Kraven från medlemmarna hade ökat i och med de allt större båtarna som kom till klubben. En skrovlängd på upp till sju meter var inte ovanlig för en motorbåt. I klubbens eskader i början av femtiotalet fanns även ett par “smackar”, det vill säga ombyggda fiskebåtar.
”Den första omdaningen” började med uppförandet av det nya klubbhuset som stod färdigt 1947. En riktig slip med räls anlades och det kan antas att rälsen var överskottsmateriel från Södra Banan då flera klubbmedlemmar var anställda där. Vagnar och annan materiel tillverkades efter eget huvud med material som man kunde komma över billigt.
Bland klubbmedlemmarna fanns många hantverkare. Till slipen hörde pålade bryggor som gick ut i vattnet på ömse sidor om rälsen. Öster om de två slipbryggorna byggdes ytterligare en brygga. Mellan den östra bryggan och en slipbrygga monterades en motorlyft med lyftblock på en traversbalk så motorer smidigt kunde lyftas i och ur båtarna.
Med gummihjulsvagnar, som vid upptagning och sjösättning var surrade på den rälsburna slipvagnen, kunde båtarna säkert förflyttas till sina uppläggningsplatser på hamnplanen.
“Smackarna” pallades upp på rälsen under vintern eftersom de var för tunga för förflyttning på land. Med färdigställandet av verkstaden 1953 hade klubben genomgått en modernisering som stog sig ända in på åttiotalet.
