SBK genom tiderna
Sillfrukosten som blev en grillfest
På trettiotalet när klubben bildades var möjligheten till långa färder begränsad. Semestern var kort, man jobbade större delen av lördagen och båtarna färdades inte med någon större hastighet, fem till sju knop kunde nog anses normalt.
En utfärd till Saxarfjärden var en ordentlig tur. Viken på Storöns nordöstra hörn hade fallit medlemmarna i smaken och 1935 beslutade man på ett årsmöte att arrendera området av bonden på ön för 50 kr/år. På denna plats började man träffas för sillfrukost, det vill säga man for ut på lördagskvällen och hade sedan på söndag morgon en gemensam sillfrukost på berget med snaps och alla tillbehör.
Sillfrukosten utvecklades till ett uppskattat årligt klubbevenemang som dock på grund av bränslebrist fick göra uppehåll under krigsåren. Under den perioden hyrde man i stället ”AGA I” för utfärder i skärgården.
Efter kriget återupptogs traditionen med sillfrukost på Storön. Träffen utvecklades och kom att innehålla spel och lekar på en stor äng 50 meter upp på land. Denna äng hölls öppen av bondens betande kor men är numera igenväxt.
Men nya tider krävde nya seder och 1972 hade man på försök en grillfest på lördag kväll i stället för sillfrukost på söndag morgon. Detta arrangemang slog väl ut och det har blivit grillfest i olika skepnader, med helstekt gris eller entrecote. Nu är vi tillbaka på berget igen med lekar och spel då ängen vuxit igen i brist på betande kor.
Arrendet har sedan länge upphört, men dubbarna i berget sitter kvar som ett tecken på Storöns anknytning till SBKs historia.
Allans sjösättning
Detta hände i början på femtiotalet. Allan var en båtintresserad person. Han hade ingen båt, men syntes ofta på båtklubben, umgicks med medlemmarna och var framför allt mycket hjälpsam. Var det någon som behövde ett handtag med att skrapa eller måla, knacka rost eller reparera en motor, så fanns Allan alltid till hands.
Efter ett antal år så fick Allan möjlighet att skaffa sig en egen båt. På våren 1955, innan den första sjösättningen, fick hans ”Elna” naturligtvis den bästa omvårdnad som tänkas kunde. Eftersom Allan gjort sig känd bland alla klubbmedlemmarna och hjälpt dem med allehanda ting, bestämde man sig för att överraska honom med en riktig sjösättning. Några dagar före sjösättningen satte klubbmedlemmarna in en annons i Lidingö Tidning med rubriken: “Allan bjuder till sjösättning”. När det var dags för sjösättning var alla där för att hjälpa till.
En talarstol hade iordningställts, klubbens ordförande, Erik Zetterlund iförd hög hatt, höll ett sjösättningstal och önskade Allan och hans båt lycka och välgång på de sju haven. Efter sjösättningen var det dukat till långbord för en riktig fest på uppläggningsplanen.
Traditionen med fest vid sjösättning och upptagning finns fortfarande kvar. Båtägarna tar med sig ”mackor och dricka” som efter sjösättning och upptagning dukas upp i klubbhuset. Slipförmännen som blir bjudna på kalaset som tack för sin insats tar ton vid första visan och sjunger:
”Hej Skärsätravänner slå i glasen
XX båtar vi satt i sjön
och mat och brännvin vi får i lön.”
