SBK genom tiderna
SBK och seglarna
SBK var vid begynnelsen en renodlad motorbåtsklubb.Vid bryggan och på svaj utanför centralbryggan kunde på femtiotalet ses enstaka segelbåtar. Ägarna till dessa båtar var medlemmar i SBK, men båtarna vinterförvarades på andra klubbar, bland andra Motorbåtsklubben Tolvan. På sextiotalet gör seglarna sitt intåg i klubben på allvar.
En djärv medlem undrar om det går att ta upp en folkbåt i klubben, det visar sig gå och en särskild vagn för segelbåtar beställs för att underlätta hanteringen. Denne djärve medlem, Jan Ahladsberg, blir sedermera klubbens första seglande ordförande.
En jollesektion, numera Småbåtssektionen, bildas 1962. Sektionen formas av ett antal aktiva ungdomar som framför allt seglar segelkanoter. Jolledäcket vid stora bryggan byggs och sektionen arrangerar även kappseglingar i mitten på sextiotalet.
Klubbens slip vilade i vattnet på en bergklack som begränsade djupgåendet för upptagning av segelbåtar till cirka 1,3 meter.
Antalet segelbåtar ökade snabbt då klubbens kanotseglare skaffade sig större båtar i slutet på sextiotalet. Då nådde andelen segelbåtar 25-30 procent av det totala båtbeståndet, en nivå som gäller än idag.
När den nya lyftkranen togs i bruk 1986 underlättades livet för seglarna vars båtar som tidigare vissa vårar fick vänta tills det blev högvatten för sjösättning via slipen . I och med lyftkranens hanterande av båtar från land medgav det ett större djupgående som numera är cirka 1,5 meter.
Hösten 1988 beslöts det om ett inköp av en ny segelbåtsvagn (nuvarande) vilken levererades våren 1989.
Styrelsen beslöt 1965 att Lidingö-Bodals Sjöscoutkår skulle antagas som medlem och få ha sina båtar i SBK. Denna verksamhet har med tiden vuxit och Sjöscoutkåren utgör nu ett livaktigt och dominerande inslag i klubbens småbåtssektion.
Den stora omdaningen
”Den stora omdaningen” är en period om cirka tio år då det mesta på klubbområdet förändras. Omdaningen har sin början hösten 1983 när Lidingö Stad meddelar sina planer på att anlägga en strandpromenad längs vattnet på klubbens område, och kan anses vara avslutad när klubbhustillbygget stod klart 1993.
Våren 1985 tecknas ett avtal mellan klubben och Lidingö Stad som reglerar de ingrepp som anläggande av en strandpromenad medför. Arbetet med strandpromenaden skulle genomföras under vintern 85-86. Klubbens slip, som korsade den planerade strandpromenaden kunde inte vara kvar. Jollesektionens stuga som låg vid jolledäcket på stora bryggans västra sida måste rivas, liksom klubbens mastskjul i sydvästra hörnet av klubbområdet. I avtalet med Lidingö Stad fastställdes att kommunen, som kompensation för att slip och mastskjul måste rivas, skulle bekosta och utföra ett betongfundament för en fast kran samt material till ett nytt mastskjul, men klubben skulle ansvara för konstruktion och uppförande av mastskjulet.
Klubbens område kom att växa österut samt med en utfyllnad för kran och jollesektion som kompensation för markytor som förlorades på södra och västra sidan av klubbområdet. Under slutet av sommaren 1985 grävdes gropar och fundament gjöts för de bärande stolparna till mastskjulet öster om klubbens verkstad. Under ett vaktpass i slutet på sommaren restes de bärande delarna av mastskjulet under natten av två medlemmar, Bengt och Sune. Resten spikades ihop under ett klubbarbete och klubbens plåtslagare taktäckte precis innan de första masterna togs av inför höstens upptagningar.
Vintern 1985-86 var klubbens båtar upplagda väster om det nuvarande klubbområdet (nuvarande Dalénum), för att ge plats för byggtrafiken i samband med byggandet av strandpromenaden och utfyllnader av klubbområdet. Kommunen ville även riva hela stora bryggan, men efter förhandlingar beslöts att inre delen skulle behållas och rustas upp, och de yttre delarna ersättas med pontoner, detta innebar en utökning av antalet bryggplatser. Dessa bryggplatser kom väl till pass för Motorbåtsklubben Tolvans medlemmar.
