SBK genom tiderna
Under våren 1986 pågick arbetet febrilt med att få anläggningarna klara till säsongsstarten. Installationen av lyftkranen blev försenad och de två första sjösättningarna denna vår fick utföras med mobilkran.
För klubbmedlemmarna blev våren dubbelt svår, dels hade omständigheterna på den provisoriska uppläggningsplatsen inte varit de bästa, dels var det mycket arbete som klubben hade ansvar för. Kommunen iordningställde fundament för en kran, men klubben hade ansvaret för inköp och installation av kran och kringutrustning. Byggandet av konsolbryggorna och gjutning av betongdäcket vid kranen utfördes av klubbmedlemmarna och krävde många arbetspass.
Arbetet med mastskjulet startade i september 1986 och blev precis klart innan den första snön kom. I samband med anläggandet av strandpromenaden söder om AGA blev Motorbåtsklubben Tolvans arrendeavtal uppsagt.
”Tolvan” var belägen med uppläggningsplatser vid AGAs södra gräns öster om Larsbergsbryggan, samt förtöjningsplatser på bägge sidor om Larsbergsbryggan. Väster om denna hade man förtöjning vid en egen ponton. Det beslöts att alla lediga bryggplatser i SBK i första hand skulle erbjudas medlemmar i ”Tolvan”, samt att användbar utrustning skulle överföras till SBK.
Från ”Tolvan” har SBK fått Hystern – en truck med cirka två tons lyftkapacitet, lilla pontonen och mastkranen. Mastkranen fraktades till SBK liggandes på bojekan en stilla vårkväll. ”Tolvans” ponton, SBKs lilla ponton kom till sin förtöjningsplats utanför scoutstugorna på SBK våren 1989, efter att ha varit uthyrd ett par år som vågbrytare vid Fjäderholmarnas restaurang.
Anläggandet av strandpromenaden medförde stora förändringar för klubben vilket i sin tur bidrog till många arbetstimmar för klubbens medlemmar. Men inflödet av nya entusiastiska medlemmar från ”Tolvan” gav energi till utvecklingsarbetet.
Hystern som kom till klubben från ”Tolvan” hade fått stå utomhus några år men fick 1990 ett eget arkitektritat garage i förlängningen av klubbens verkstad. Truckgaraget gav även en behövlig utökning av klubbens förrådsutrymmen. Bygget av truckgaraget gav senare också möjlighet att förlänga mastskjulet som blivit för kort för masterna till de nya segelbåtar som kommit in i klubben.
Det ökade antalet bryggplatser medförde fler medlemmar och snart kändes det gamla klubbhuset för trångt och det beslutades om att klubbhuset skulle byggas ut. En förlängning åt söder fördubblade inomhusytan och gav plats till ett litet pentry och en fin veranda åt söder. Tillbyggnaden genomfördes 1992-93, i egen regi och med ideellt arbetande medlemmar.
Kungligt besök
Sveriges Konung Carl XVI Gustav och Drottning Silvia gjorde som en del av sin Eriksgata ett besök på Lidingö den 3 september 2003.
”SOYA III”, Walleniusrederiets första båt, som transporterade det kungliga sällskapet från Lidingöbro till Skärsätra Båtklubb lade till vid kranen. Trots fartygets ringa djupgående på 1,5 meter var tilläggningen en utmaning för fartygets kapten.
Anledningen till besöket i Skärsätra Båtklubb var att Kungen och Drottningen skulle besöka Raul Wallenbergs minnesmärke i Kappsta. Vid ankomsten till klubben möttes sällskapet av en mottagningskommité med musik och barnkör.
Stora bryggan (Centralbryggan) var anledningen till att båtklubben bildades på detta ställe och har alltid intagit en central plats i klubbens tillvaro. Bryggan är mycket gammal och efter kriget fram till den överenskommelse som gjordes i mitten på åttiotalet mellan Lidingös båtklubbar och Lidingö Stad underhölls bryggan av klubben. På grund av bryggans ålder orsakade isen varje år skador på pålarna som måste åtgärdas. Reparationer skedde med gamla telefonstolpar som Staden tillhandahöll och som klubbmedlemmarna med förenade ansträngningar tryckte ner i leran för att förhindra att den skulle rasa.
I samband med att pontonerna tillkom våren 1985 revs yttre delen av bryggan. Lidingö Stad ville riva hela bryggan men klubben agerade för att del av bryggan skulle behållas då det ringa djupet nära stranden skulle göra det svårt att komma långt in med pontonerna och klubben skulle förlora en del platser. Med det nya avtalet blev Staden ansvarig för reparationerna av bryggan som hölls på en så låg nivå som möjligt.
I början på det nya seklet var bryggan i så dålig kondition att något drastiskt måste göras.
Lösningen blev att riva hela bryggan och slå ner nya pålar och bygga ett nytt bryggdäck, i samband med detta blev bryggan också smalare än vad den varit tidigare.
Vintern 2003-04 kom en stor pråm in i hamnen som med sin hydraulkran ryckte upp de gamla stolparna och tryckte ner nya dubbelt så långa stolpar. De nya stolparna har givit bryggan en stadga som vi tidigare aldrig upplevt och detta innebär att bryggan kommer att kunna tjäna klubben i många år framöver.
